Fältarna – en verksamhet med fokus på relationer och samtal
Fältarna i Trosa kommun finns till för att bygga relationer och öka tryggheten för ungdomarna. En nog så svår uppgift då plats och tid på dygnet varierar liksom att vara en vuxen som accepteras i situationer där vuxna inte alltid är välkomna.
Socialkontoret har en bred verksamhet med många olika funktioner, som det inte sällan finns en del fördomar kring. Det är en lagstyrd verksamhet som samtidigt ska värna om några av de mest utsatta människor i samhället. Socialkontorets fältverksamhet har som uppdrag att identifiera och stötta barn och ungdomar som på något sätt riskerar att hamna i någon form av utanförskap. Stefan Moqvist och Gabriel Elmanius finns ute för att möta era barn på fältet i Trosa kommun.
Beskriv en typisk vecka?
Stefan: Det är väldigt beroende av årstid. På vintern möter vi inte många ungdomar ute och då tillbringar vi mer tid i skolorna och möter elever på rasterna. Runt valborg och framförallt under skolloven försöker vi vara ute mer på kvällar och helger. Generellt ser vi att ungdomar träffas mer hemma hos varandra och mindre ute i tätorterna.
Hur går ni tillväga?
Stefan: Det börjar oftast i skolan, man ser till att finnas där på rasterna, visa att man har tid. Vi kommer i kontakt med en del ungdomar som redan är besvikna på vuxenvärlden, då behöver vi samla ”pluspoäng” innan de börjar öppna upp sig. Det kan ofta handla om att lyssna utan att döma eller förmana.
När vi sen möter ungdomarna i en situation utanför skolan är tröskeln lägre. Är det dessutom en situation som spårat ur på grund av exempelvis alkohol, blir det lättare att få dem att förstå hur de bäst hjälper sig själva, exempelvis att vi tillsammans ringer upp en förälder.
Vad brukar ni få för frågor?
Stefan: Tonåringar gillar att testa oss vuxna. Det har alltid varit så och det är inget konstigt, men vi som vuxna måste kunna ”sålla” i historierna för att hitta vad de faktiskt försöker säga.
Gabriel: Vi har tystnadsplikt på det som sägs till oss, men vi har också en skyldighet att agera om det är tillräckligt allvarligt. Exempelvis våld och suicidtankar måste vi agera på.
Vilka är svårast att nå fram till?
Gabriel: Generellt är det de äldre ungdomarna, 16-20 år. När de börjat gymnasiet pendlar de ut ur kommunen och vi får svårare att bygga relationer dagtid. Om de dessutom är hemmasittare går de lätt under radarn. Där jobbar vi med samverkan mellan skola, fritidsgårdarna och socialtjänsten för att inte tappa några ungdomar.
Vad vill ni säga till den som vill, men tvekar att ta kontakt?
Stefan: Vi är första linjen som möter invånare i alla åldrar, och vi kan stötta utan att det behöver gå så långt som ett socialtjänstärende eller polisen.
Gabriel: Vi vill gärna få fler föräldrar att visa intresse för ungdomars tillvaro. Våra föräldracaféer är exempel på tillfällen då man kan engagera sig och lära sig mer om sina barns vardag. Föräldrar får gärna ringa oss direkt inom fältverksamheten. Antingen för att ställa frågor i stort eller om de vill att vi kontaktar deras barn.
Hur kommer man i kontakt med er?
Stefan: Enklast på våra mobiler, ring eller skicka sms så ringer vi upp när vi är i tjänst. Det går även bra att mejla till oss, så ringer vi upp. Vi har sekretess och vi är diskreta, oavsett om det är en ungdom eller en förälder som hör av sig till oss. Samtidigt har vi skyldighet att agera om vi blir oroliga för ungdomen. Detta för att individer och familjer kan får det rätta stödet.
Jasmin Pecikoza
Fältassistent
Stefan Moqvist
Fältassistent
Gabriel Elmanius
Ungdomssamordnare